Articles / Artiklar

A selection of articles about Emotional Cities:

Stockholm: Erik Krikortz

Artforum, January 2008
Ronald Jones

”The day of individual happiness has passed” would be the perfect catchphrase for Erik Krikortz’s attempt to measure collective happiness, had it been he who said it, rather than Adolf Hitler. Happiness has long been a subject for deep thinkers and dark rulers. Aristotle called it a virtue; Hitler, something to be sacrificed for the greater good. In his ongoing interactive project, ”Emotional Cities”, Krikortz invites his audience to log on to www.emotionalcities.com and register their day-to-day emotional states using a scale of seven faces, from frowning to smiley, each colored to represent a point on the spectrum from violet (sad) to red (happy). In the first two weeks of Krikortz’s recent exhibition at Moderna Museet, more than twenty thousand people clicked on the face that best summed up their emotional grade, and that number continues to grow. Anyone can take part, but the collective input of Stockholm-based respondents becomes a part of the project’s next phase: Their self-evaluations, averaged every second into one representative color, are currently still lighting up the facades of the five office buildings around Hötorget square, the closest thing to skyscrapers in central Stockholm. Checking out the ”Emotional Cities” webcam one snowy evening, I saw the office buildings awash in yellow; Stockholmers were on the whole mildly happy.

Krikortz’s scale might seem little more than pop psychology, too crude a means for creditably measuring the subtle shades of human emotion; but academic constructs such as the Subjective Happiness Scale (SHS), created by researchers at Stanford University, and other similar instruments, use as few as four questions to quantify emotional well-being. But, of course, a measure of happiness is the measure of discontent, and if nothing else, ”Emotional Cities” is captivating in its attempt to visualize, on a mass scale, a Swedish state of mind. In the country where consensus is king, Stockholmers can look up at the Hötorget buildings to see if they are in emotional harmony with their fellow urbanities. Swedes are reputed to be a gloomy bunch, prone to suicide and depression; Krikortz’s random sampling suggests otherwise, and statistics back him up. Sweden’s suicide rate is not particularly high, and according to the Satisfaction with Life Index (created by social psychologists at the University of Leicester), its citizens rank seventh in the world in happiness. Knowing this prompts us to dissect myths about nationalities. Where did that yarn about suicidal Swedes come from? It seems to have taken hold after a 1960 speech by Dwight Eisenhower in which he alleged that ”sin, nudity, drunkenness, and suicide” were the direct result of welfare-state excess in Sweden. It was the rumor heard ’round the world.

At the Moderna Museet, Krikortz’s project is presented as a sort of advertisement for itself, with wall paintings featuring an urban skyline silhouette, the words HUR MÅR DU IDAG? (”How are you today?”), the seven colored emoticons, and the URL of the website; Internet terminals display the website, and a forty-two-inch plasma screen shows the current color of the light projection at the Hötorget skyscrapers. ”Advertising”, Krikortz writes, ”dominates the public space, points at our shortcomings, and tells us what we need in order to feel good. Our economy is an ’economy of deficiency’ based entirely on dissatisfaction.” With color-coded emotions flashed across the Hötorget buildings at sundown, Krikortz lets real – albeit averaged-out – emotion speak out over the rhetoric of deficiency. Happiness remains a virtue, just as Aristotle said. ”Emotional Cities”, so Krikortz claims, provides ”a psychological diagnosis of society.” While this is an overstatement – it’s more like taking society’s emotional temperature – Krikortz’s heart is in the right place.

En lysande bild av hur vi mår

Svenska Dagbladet, 27 December 2007
Ricki Neuman

Trafikkaos får stockholmarna att må dåligt, men löning gör oss glada. Det vittnar konstprojektet Känsliga städer om som med färgbelysning på Hötorgsskraporna visar hur huvudstadens invånare mår. Konstnären Erik Krikortz planerar att ta tempen på fler städer.

Har ni sett att de fem Hötorgsskraporna ändrar färg då och då?

Husfasaderna kan anta hela sju olika kulörer, beroende på hur vi i Stockholm mår eller, närmare bestämt, beroende på vad vi rapporterar in till projektets hemsida där man väljer sinnesstämning från en sjugradig skala, med rött för mycket bra och lila för mycket dåligt.

Ett datorprogram räknar kontinuerligt ut medianvärdet för alla stockholmare som har svarat – och omvandlar det sedan till en färg.

Känsliga städer som invigdes den 1 november, har skapats av konstnären Erik Krikortz, i samarbete med Moderna museet, och syftar bland annat till att få oss att fundera på hur vi mår, och vilka samband som finns mellan vårt välbefinnande och yttre och inre händelser som berör oss.

–Den dag då stockholmarna mådde som sämst låg direkt efter det första snöovädret och det trafik­kaos som följde. Då var fasaderna lila, berättar Krikortz. Och en av de dagar då de mådde bäst var sista fredagen i november, när månadslönen betalades ut.

Han betonar att ljusinstallationen inte levererar någon helt tillförlitlig bild av måendet – hittills har man fått in 30 000 svar – men hoppas att den ger upphov till nya tankar och vanor, som att man slänger en blick mot skraporna, för att se hur folk har det, ungefär som man tittar upp mot himlen, för att se hur vädret blir.

Men att belysa fem husfasader, är det konst?

–Det är inte i första hand det estetiska som är viktigt för mig. Och alla måste inte uppfatta Känsliga städer som konst. Det väsentliga är att folk tycker att projektet är bra, att det ger något, oavsett om man kallar det konst, ett socialpsykologiskt experiment eller kommunikation, till exempel mellan individer, Internet och det offentliga rummet.

Det senare intresserar honom mycket, och han talar med eftertryck om hur vårt stadsrum alltmer tas över av kommersiella intressen, vilket märks extra tydligt just i Hötorgscity, där de sju vackert färgsatta fasaderna blir en välkommen kontrast mot all brutal reklam nedanför.

Hans föregående projekt avslutades i april och handlade också om det offentliga rummet. I Colour by numbers kunde man ändra ljusinstallationen i L M Ericssons gamla teletorn vid Telefonplan, med hjälp av ett enkelt mobilsamtal. Genom att trycka in vissa knappkombinationer på telefonen kunde den användas som en fjärrkontroll, och den som ringde påverkade direkt färgen på de tio översta våningarna.

Men den här typen av offentlig konst är svår att finansiera innanför konstsfären, förklarar han, och bakom Känsliga städer står ett antal kommersiella sponsorer, inklusive fastighetsbolagen som äger skraporna och flera butiker i området.

–Den svenska konstvärlden är liten och instängd, och det finns begränsat med utrymme för konstprojekt i det offentliga rummet, om man bortser från rena utsmyckningar. Jag får till exempel inga projektbidrag från Stockholms stad, Konstnärsnämnden eller Statens konstråd.

Den här gången fick han dock med sig Moderna museet, vilket har påverkat mediebevakningen.

–Kulturskribenter är ofta nervöst lagda och för det mesta styrda av vad institutionerna gör. Vi har fått ett 50-tal artiklar.

John Peter Nilsson på Moderna museet tycker att projektet har flera intressanta aspekter.

–Till att börja med, Erik ställer en allvarlig fråga: Hur mår vi? Han vill få oss att bry oss. Med hjälp av svaren försöker han sedan ta temperaturen på Stockholm. Jaha, så här känner vi oss alltså. Det öppnar förstås upp för andra frågor, som varför mår vi egentligen som vi gör?

Den frågan ställer sig även Johanna Waernquist, som just nu arbetar på en c-uppsats i psykologi. Den baseras på de följdfrågor som man kan svara på, efter att ha lämnat en må-rapport på projektets hemsida.

Inte bara svenska tidningar har skrivit, även utlandet har visat intresse, inklusive en recension i ett kommande nummer av Artforum, en krönika i Bir Gün, en turkisk dagstidning, samt ett nyhetsinslag i den stora tyska tv-kanalen ARD. Dessutom väntar en uppföljning i staden Seoul i Sydkorea, där en välkänd skyskrapa kommer att visa hur stadens invånare mår, med start i februari.

–Det är bara början. Som det ser ut nu kommer Känsliga städer att utvecklas under många år framöver - och installeras i olika städer runt om i Sverige och världen.

Heart of a City

Brain Pickings (Stick and Move), 18 January 2008
The Nordic countries, always the beacon of design and innovation, are bringing yet another refreshing new project to the cultural table. Emotional Cities is the work of Swedish artist Erik Krikortz and is a multilayer, concrete, visual reflection of the world’s emotional pulse as it changes in real time.

The concept is both simple and elaborate. First, there’s the website where you pick your current emotional state on a seven-level scale by clicking the visual representation of your mood. Then there’s the elaborate part that turns it into a public art installation of an emotional snapshot.

The project aspires to calculate and plot the average values for cities, countries and the world in real time. You can also create custom groups by using the Emotional Cities Facebook app and mood-track your workplace, your posse or your roommate. The idea is to make us more aware of our own emotions and those of others, and hopefully to help us understand them better — after you’re asked the “how?” question about your emotional state, you can also choose to answer the “why?” in a private diary on the website, encouraging you to deal with emotion in a healthy, intelligent way.

Here’s the elaborate part: in some cities, the city’s current emotional state is projected onto a light installation in a public space. So if you were flying into Stockholm, you’d be able to instantly get a feel for the city’s cumulative emotional state at that time.

And to say the concept has gigantic social potential would be an understatement. Emotional transference or mimicry is a tremendously powerful, primal force that we humans are neurologically wired for. For details on the back-end, read up on mirror neurons and indulge in Daniel Goleman’s brilliant book “Emotional Intelligence.” But, meanwhile, let’s just say that the Emotional Cities project has the potential to virally infect real people and entire cities with positive emotion, improving everything from the stress level of the daily grind to our overall standard of living.

How are you today?

Hötorgscity, Stockholm: Erik Krikortz

Konsten.net, 6 November 2007
Anders Olofsson

I våras släcktes ett av Stockholms mest lyckade offentliga konstprojekt ned, när, projektet ”Colour by Numbers” av Erik Krikortz, Loove Broms och Milo Lavén avslutades. Under ett halvt års tid hade det varit möjligt att via en vanlig knapptelefon styra ett batteri färgade lampor monterade på utsidan av Ericssons teletorn. Och man behövde inte vara granne med tornet för att kunna vara med: ljusspelet visades upp på Internet. Bakom projektet låg idén om att skapa en ”demokratisk installation”, ett offentligt konstverk som inte placerats ut av någon kulturnämnd, utan som skapas av betraktarna i interaktion med varandra. Erik Krikortz intresse för konstens roll i samhället är inte tillfällig. Hans examensprojekt vid Konstfack var en blogg med titeln ”Konst som yrke”, där han inbjöd till debatt om konstnärernas levnadsvillkor och konstens situation i dagens Sverige. Nu är han åter aktuell med ett offentligt verk, ”Emotional Cities”. Via en webbsida kan var och en registrera sitt humörläge på en 7-gradig skala som löper från lila (nedstämd) till rött (glad). Resultatet styr vilken färg som kommer att projiceras på Hötorgsskrapornas fasader. Projektet passar som hand i handske med Moderna Museets Baertling-utställning (Moderna Museet är också den institution som bjudit in Erik Krikortz). Inte bara för att Baertling i hög grad var involverad i den första skrapans tillkomst, både han och Krikortz delar visionen av ett offentligt rum där konsten gripit makten och tvingat reklamen på reträtt. Det är en dröm som känns alldeles särskilt nödvändig i ett grannskap där en desorienterad filmindustri blåser upp gröna gummitroll på Filmstaden Sergels tak. Adressen till ”Emotional Cities” är www.emotionalcities.com.

Färgen avslöjar Stockholms humör

Svenska Dagbladet, 1 November 2007
Daniel Åberg (TT Spektra)

Hur mår stockholmaren? Svaret blir tydligt för alla som befinner sig i stan de kommande månaderna, då en blick mot Hötorgsskraporna räcker för att avslöja dagsformen.

Med konstprojektet “Emotional cities” vill konstnären Erik Krikortz att vi delar med oss av vårt humör. Känner du dig riktigt vissen - gå in på sajten och ange lila. Är du tokglad - klicka på rött. Vanlig tisdagslunk? En typiskt grön känsla.

- När man ställer den vardagliga frågan “hur mår du?” eller “hur är det?” förväntar man sig inte ett svar, det är bara en social fras. Min tanke är att det faktiskt är viktigt att veta hur jag själv och andra mår, att det är en fråga vi bör reflektera över.

Nu blir det alltså tydligt - förutsatt att folk går in och anger sitt humör.

TT Spektra: Och om alla bara svarar ett grönt “så där”, blir det inte tråkigt då?

- Jo, då blir väl projektet mindre intressant, men så tror jag inte att det blir. Men det är svårt att veta, konstverket finns ju inte förrän svaren börjar komma.

“Emotional cities” är ett projekt i samarbete med Moderna museet. I lokalerna på Skeppsholmen visas det aktuella sinnestillståndet på en stor plasmaskärm, och det går även att rösta där.

Även om den spektakulära upplysningen av Hötorgsskraporna bara syns i Stockholm är installationen ett världsomspännande projekt. På sajten kommer humöret hos invånare även i andra städer i världen att anges, om de gått in och rapporterat.

“Emotional cities” är Erik Krikortz andra stora ljusinstallation sedan han gick ut Konstfack förra våren. I vintras färgsatte han Ericssontornet vid Telefonplan i södra Stockholm, färger som vem som helst med en mobiltelefon kunde styra.

- Ljusinstallationer är ett spännande medium. Jag är ingen ljuskonstnär egentligen, jag använder ljuset pragmatiskt för att kommunicera något.

Han hoppas att vetskapen om varför Hötorgsskraporna lyser ska växa med mun till mun-metoden.

- Jag tycker det är en fin dramaturgi att det först är ganska få som vet vad färgerna symboliserar, att kunskapen växer och att alla kanske vet om några veckor.

Hötorgsskraporna kommer att vara belysta fram till i slutet av februari under dygnets mörka timmar. Rapporteringen sker på www.emotionalcities.com.

Det är lönen, stupid!

Neo, 27 November 2007
Peter Wennblad

Nyligen startade konstnären Erik Krikortz uställningen Emotional Cities – på sajten kan besökarna ange sitt humör, och samtliga besökares genomsnittliga dagsform motsvaras av en färgskala från violett till röd, och kopplas till färgad belysning av fasaderna på de fem höghusen vid Hötorget i Stockholms city.

I fredags badade husen för första gången i varm orange – stockholmarna mådde riktigt bra. Jag undrade hur det kunde komma sig. Hade det hänt något särskilt?

Idag fick jag svaret i tidningen City. Och med tanke på mitt färska reportage om västvärldens fattigaste medelklass – svenskarna – borde jag ju listat ut det själv.

Lönen hade kommit.

Han vill sätta färg på ditt välbefinnande

Malmö Lund City, 27 November 2007
Lena Philipson

MALMÖ. Konstnären Erik Krikortz färgar Stockholms Hötorgsskarpor efter hur invånarna mår. Nu vill han göra samma sak i Malmö.
- Jag har funderat på Öresundsbron. Mina vänner som bor där säger att Malmö är en bra stad, så om man tror dem så borde Malmö må bra.

Hur mår du idag? Den frågan ställer Erik Krikortz till alla som går in på hans nya hemsida.
I Stockholm blir svaren sen till ljus som färgar fasaderna på Hötorgsskraporna. Lila betyder att Stockholmarna mår dåligt, rött att de skrattar hela dagen. Färgerna skiftar allt eftersom svaren kommer in på sidan.
- Det är en regnbågsskala från kallt till varmt. Blå står ju klassiskt för att man är deppig, och rött är kärlekens färg, förklarar Erik Krikortz.
Nu vill Erik Krikortz lysa upp Malmöbornas humör.
- Det är viktigt att fråga sig hur man mår och hur staden mår. Om man frågar sig hur ens vänner mår genererar det omtanke.

“Låter som en rolig idé”

Ordförande i Malmö stads kulturnämnd Carina Nilsson, s, tycker att ljusinstallationen låter som en rolig idé.
- Då gäller det att hitta en bra byggnad att belysa. Och det finns det säkert. Vi har ju ett högt torn till exempel.
Men Carina Nilsson är till vardags hälsoplanerare och tvivlar på att ljuset skulle visa hur hela Malmö mår.
- Har man bra inkomst, jobb och bra hälsa så mår man bra. Om man är fattig, sjuk och inte har jobb mår man dåligt. Malmö skiljer sig mycket mellan olika områden.

Yapay güneşin altında mutluluk…

Bir Gün, 24 November 2007
Evrim Coşar Bilgin

Stockholm’de bu ayın başından beri demo olarak başlatılan bir uygulama artık bütün kentin hislerine tercüman oluyor. Bu kentte yaşayan insanların duyguları ölçülüyor. Kendimi bir bilim kurgu filminin ortasında hisediyorum. Kilonuzu ölçer gibi duygularınızı da ölçebiliyorlar. Bir yolu bulundu. 1.6 milyon Stockholmlu-nun ortalama duygusu saat saat kentin en merkezi ve en yüksek plazalar zincirinin dış cephesine yansıtılıyor. Artık kentteki kalabağın ne hissettiğini kafanı kaldırıp yan yana dizili beş binaya bakınca öğrenebiliyorsun.

Fikir sanatçı Erik Krikortz’ye ait. İnsan duygularını temsilen yedi renk seçmiş. Mor, lacivet, mavi, yeşil, sarı, turuncu, kırmızı. Kendinizi çok kötü hisediyorsanız sizin renginiz mor, yok ağzınız mutluluktan kulaklarınıza varıyorsa o zaman kırmızısınız. Ara duygular da atlanmamış ne mutlu, ne mutsuzsanız, yeşilsiniz. Bu belirleyici öğelerin kararını veren sanatçı projesini firmalara anlatmış. Stockholm belediyesinin de desteğiyle 1 Kasım’dan itibaren kentteki insanların ne hissettikleri ölçülmeye başlandı.

Eğer duygularınızı diğer kişilerle paylaşmak istiyorsanız önce www.emotionalcities.com adresiyle kurulan internet sitesine üye oluyorsunuz. “Bugün nasılsın?” sorusunu cevaplıyorsunuz. Site yöneticileri cevapların ortalamasını ve ortalama duygunun rengini belirtiyor. Höter-get binalarına Stockholmluların “nasıl olduğu” dev ışık projektörleriyle aktarılıyor. Kent merkezinin her yerinden bu binaların yansıttığı renk görülebiliniyor.

Ayrıca internet sitesine girilip duygu durumu hakkında fikir sahibi de olunuyor. Site, şu ana kadar 1954 üye kabul etmiş. Bunların yüzde 57’si kadın. Site üyelerinin yaş ortalaması 33. İsveç’in yaş ortalamasının erkeklerde 40, kadınlarda 42 olduğunu göz önünde tutarsak genç bir üye potansiyeli var. Ay başından beri yayınlanan verilere göre Stockholmlüler kendilerini 13 gün sarı hissetmiş. Bu da ne iyiyim ne kötü rengi olan yeşilin biraz üstünde. “İyi işte” cevabı verilmiş. Bütün ay boyunca “çok mutluyum” rengi olan kırmızıya en yakın, turuncu gün 22’sinde yaşanmış. Şimdiye kadar kırmızı bir gün, olmamış. 22 Ka-sım’da yaşanan mutlu günün sebebi çalışanların o gün maaşlarının bankaya yatırılması olabilir diye düşünüyorum. Ortalamada kimse çok mutlu değil. Hatta ayın 13′ünde günün rengi mor. Mutsuzluk tavan yapmış.

Bu ülkede kilometrekareye 22 kişi, bu kişilerin her birinin başına da milli gelir olarak 32.200 dolar düşüyor. Para, kasım ayı genelinde saadet getirmiyor anladım da ne istiyorlar mutlu olmak için? Aslında bu sorunun cevabını dev bir teknoloji firması ‘keşfettim’ diyor. İsveç’in elektronik alet mağzalarında pazarlanmaya başlanan bir icat nerdeyse yok satıyor. Bu aletin reklamı televizyonlar da dakika başı dönüyor. Gazetelerde boy boy ilanlar. Önce televizyon reklamı dikkatimi çekti. Bir kadın yatağında mışıl mışıl uyuyor-ken güneş doğuyor. Odası gün ışığıyla doluyor, kadın da gerine gerine uyanıyor. Kuşlar falan cı-vıldıyor. Pek büyük bir mutluluk. Ne oluyor, ne bitiyor, bunlar İsveççe ne diyor derken olayı anladım. Yapay gün ışığı… Boğaziçi Köprüsü’nü de aydınlatan bu teknoloji firması odasına gün doğsun isteyen İsveçlilere, ışığının ayarı senin kalkmak istediğin saatte göre giderek artan bir aydınlatma aracı satıyor.

Firma aynı aydınlatma aletini Türkiye’de satışa sunmamış. Güneş ülkesinde kim rağbet eder? Akıllıca tabi. Yapay güneşe gösterilen ilgiye bakacak olursak Stockholmlülerin mutluluk düzeyi ancak nisan ayında kırmızıyı bulacak gibi görünüyor. Çünkü bu gri hava daha 6 ay İsveçlilerle. Ricam şudur ki bizdeki köprü de öylesine renklendirilmesin. Olay duygu ölçere bağlansın. İstanbullular ne zaman mutlu oluyor bir bakılsın. Belki biryapay mutluluk icadı da bizler için yapılır. Kendimizi kandırmak olacak ama… Mutluluktan havaya kurşun atıp sevinmediğimizi göstermekten iyidir. Duygunu tıkla dönemine geçelim hadi… 2010′da dünya kültür başkenti olmaya hazırlanan İstanbul için az bile bu.

Hötorgsskraporna visar hur vi mår

SVT, 1 November 2007
Petter Alvin

Från och med torsdagkväll berättar Hötorgsskraporna om hur vi stockholmare mår. Färgas de röda är vi glada, lila betyder att vi är deppiga.

Höghusen är en del av den interaktiva utställningen Känsliga städer av konstnären Erik Krikortz på Moderna museet. Genom att koppla Hötorgsskrapornas belysning till ett frågeformulär på nätet ger han stockholmarna möjlighet att visa hur de mår.

Välj färg på hemsida

- Färgerna kommer vara allt från lila till blått till turkost, grönt, gult, orange och rött. Rött är när Stockholm mår som bäst och lila är när vi mår som sämst, säger Erik Krikortz till ABC

Från och med torsdag kan alla som vill visa hur de mår gå in på hemsidan www.emotionalcities.com. Där kan man välja på en sjugradig skala, från jublande glad till hopplöst deppig.

Varje timme räknar ett program ut medianvärdet för alla som svarat och omvandlar det till en viss färg. Hötorgsskraporna kommer därför skifta i många olika färger.

Grönt betyder trött och lättad

- Man frågar ofta “hur mår du?” utan att förvänta sig ett riktigt svar. Min förhoppning är att man ska tänka efter lite mer och att man även ska tänka på hur folk omkring en mår och hur hela staden mår, säger Erik Krikortz till ABC.

Vad skulle du själv sätta för färg på skraporna idag?

- Jag skulle sätta grönt. Jag är ganska trött för det har varit mycket jobb med det här, men samtidigt är jag ganska lättad också.